Många människor vet inte om att de är lurade försen efteråt. En del människor kommer på det och gör något åt det. Sen finns det ytterligare två grupper av människor som blir grundlurade men väljer att stanna för att de inte har något annat och den sista gruppen vet om att de blir lurade men drar fördel av det.

Hu kan man dra fördel av att bli grundlurad?

Ibland finns det inga fördelar, bara känslor som förstör en in ifrån och ut tills man liknar ett vrak.  Ibland finns det fördelar men de väger inte upp nackdelarna. Men ibland när man har en gnutta tur ligger världen framför dina fötter men du kan inte på egenhand åstadkomma det själv - Därför drar du nytta av någon annan som har de fördelar som du själv saknar. Det liknar byteshandel fast det är förvisso lite mer brutalt. Ni tror att den andra blir sårad- I själva verket bryr man sig inte speciellt mycket för att fördelarna för dig själv blir allt för stora för att kunna välja bort det för en annan människas känslighet. I vissa fall är det ömsesidigt, och ni båda två grundlurar varandra, skrattar åt varandra, gör varandra till åtlöje, allt för att den andre inte ska förstå fastän i själva verket så kämpar den andre med precis samma fasad.

Att älska varandra? Vad betyder det egentligen i dagens samhälle? Hur många tror ni egentligen att ni kan älska? Varje partner du skaffar dig säger du precis samma saker till, ni gör precis samma saker och vi ha sammma saker. Kan man verkligen mena allt det där till HUR MÅNGA MÄNNISKOR SOM HELST.  Personligen tror jag att människan är skyddad mot att bli sårad- Skyddad mot sig själv- För sig själv. Ibland måste man helt enkelt ta vara på sig själv framför att rädda andra människor och andras känslor..

Att inte veta hur saker slutar, att inte veta vad som händer nästa månad eller år. Att inte veta hurdana dina vänner egentligen är, att inte veta hurdan din partner är. Det är säker som tar tid att få veta. Ovissheten kommer över en då man minst anar det. En del människor man har att göra med visar aldrig sitt riktiga rätta jag, medan endel visar det nästintill direkt. Med vissa människor hamnar man helt enkelt inte i situationer där relationen sätts på prov. De människor man mest trodde skulle finnas där för en drar, medan de mest oväntade stannar kvar vid din sida och KÄMPAR som om det hade handlat om dem själva. Det är en fantastisk känsla att inse att en del vänner är bättre vänner än vad du först hade anat medan känslan av att de människorna du trodde du kände bäst är de du önskar att du aldrig hade träffat. 

Den största frågan som man alltid ska ställa till dig själv är vad det är du letar efter hos en partner eller vän. Det är just de kraven du själv ställer som du ska leta efter, resterande vänner som hamnar under din tolerans nivå bör du kanske omvärdera alternativt göra dig av med.

Människor är inga tankeläsare. Du kan aldrig veta vad du gör nästa år, vem du umgås med eller när du ska dö(!!??). En sak vet vi och det är att det är endast VI SJÄLVA som kan välja vilka människor v vill ha i våra liv, och vilka som inte är värda det.  Det är din tid du slösar, det är ditt liv som du själv kommer att ångra om du väljer att lägga det mest värdefullaste du har på saker och människor som inte förtjänar det!

Att ha makt, kontroll och behärskning är värdefulla egenskaper, kanske inte i största allmänhet men för dig själv.

Makt och kontroll är attribut, det ena kommer med det andra likt en trogen följeslagare. Först när du väl har uppnått makt och kontroll kan du lära dig att behärska dig. Resultatet blit självbestämmande - En känsla som är helt fantastisk.

Det första som skall tänkas på är att inte låta andra bestämma över dig, inte köra med dig, inte förlöjliga dig. Andra människor ska respektera dig, någon som alltmer blir sällsynt.

Att vara snäll är en fin egenskap. Den är så fin så att människor utnyttjar den därför är det viktigt att inte vara FÖR snäll. En del människor är för snälla, ställer alltid upp, finns alltid där, orkar alltid lyssna och tackar inte nej till hjälpa andra. Många av dessa mår dåligt därför att andra VET att de inte kan med att säga nej till saker- AV SNÄLLHET.

Lär er att säga nej till saker ni inte vill eller känner för, lär er att slappna av och framför allt SÄG IFRÅN OM NÅGON GÖR NARR AV DIG.  Det är inte roligt då andra skrattar på ens egna bekostnad, förutsatt att det inte är verkligen på skoj och att du själv kan hjärtligt skratta åt det.

Detta leder till en känsla av jämställdhet, du är varken sämre eller bättre än någon annan. Du har makten över dig själv- INGEN ANNAN.

Ett bra ledord är dagligen fundera över vem du är, vad du vill vara och vilka du vill beblanda dig med. Vem är du? och framförallt, VEM VILL DU VARA. Du har makten i dina händer att bestämma vad du vill göra och vilka egenskaper du vill framhäva. FÖR DU ÄR DEN DU VILL VARA. Visserligen finns det händelser som kan forma dig till den du är, men negativa egenskaper kan du alltid träna bort, välja att inte ha. Du kan aldrig skylla dina val på någon annan. Det är inte dina vänner som styr dig, inte din familj och inte ditt levnadsätt som går samman med DEN DU ÄR. Har du kort stubin kan du alltid gå ifrån saker som irriterar dig, räkna till tio eller bara ta ett djup andetag. HAr du problem med ekonomin kan du lära dig att göra en budget och sedan följa den. Har du relationsproblem kan du välja att lämna dem. Har du det jobbigt på din arbetsplats kan du byta. DET FINNS LÖSNINGAR I VARJE SITUTION- OM DU BARA VÄLJER ATT SE DEM, ATT FÖLJA DEM.

Makten-kontrollen-behärskningen finns i dina händer. Det gäller bara att hålla kvar det i dem, lyssna på dig själv och dina känslor för i slutändan är det de enda som räknas FÖR DIG, för att JUST DU SKA MÅ BRA. Ingen kommer att tacka dig för att du har gett upp ditt ENDA LIV för någon annan eller för någon som du inte själv vill vara, för uppoffringar eller värderingar.

Det är spännande, såfort din telefon piper vet du vem det är. Någon som är vältalig, vill behandla dig som en kvinna, vara en gentleman och som dessutom är attraktiv. Det är farligt men fortfarande exhalterande. Hjärtat slår tre extra gånger du ser att det är hans nummer, en riktig charmör är vad han är. Det är något nytt, något som du inte är van vid, inte minst med tanke på all uppmärksamhet det för med sig.

Hur mycket är det värt att införliva lusten att träffa personen, att låta sig till fullo bli uppskattad och uppmärksammad. Vad händer om han inte lever upp till de förväntningar som du hitills har skaffat dig genom alla mail, bilder och sms? Kommer du att känna dig till åtlöje eller kommer du ändå vara glad över att du gjorde det fast med en känsla av att det var för bra för att vara sant? Speciellt när du vet att det aldrig kommer kunna leda till mer än bara sex? Är det kanske just det som gör att man avstår eller är det den stora delen av spelet - Passionerat sex?

Förr eller senare så kommer var människa att inse att gräset aldrig är grönare på andra sidan. Vare sig det är en charmör eller inte. En person kan aldrig ersätta en annan oavsett hurdan din partner är. Givetvis ska man aldrig leva med underkrav, inte heller nöja sig med såväl första bästa som det enklaste. Alla människor har egenskaper- För- och nackdelar. Kanske är din hemliga charmör mannen i ditt liv men oftast är det bara vad du får för dig. Är man inte nöjd med det man redan har är det bättre att avsluta det än att leta efter en ersättare. Den personen kommer i slutändan göra dig lika besviken som din tidigare partner.

Tanken är lockande, spännande och upphetsande. Låt tanken stanna där, ta fram den då du behöver en push, låt den vila när du har det bra. En fantasi är alltid en fantasi, när du väl har levt ut den är det ingen fantasi. Glöm inte det..

Först är man tok-kära i varandra sen efter ett tag så svalnar känslorna och helt plötsligt vet man inte längre vad man vill- Den klassiska ett års krisen har intagit sin plats. Är inte det spännande? Hur i hela friden kan en människa ha varit upp över öronen förälskad i någån och andra dagen vet man inte ens om MAN NÅGONSIN VILL TRÄFFA PERSONEN IGEN! Och så pendlar känslorna. När kommer man egentligen på huruvida man vill fortsätta träffa någon eller inte när känslorna åker berg- och dalbana? Vaknar man en morgon och tänker : Alla min känslor har spelat mig ett spratt och helt plötsligt älskar jag honom/henne ?

Ni, läsare tänker med all säkerhet att detta borde vara ett tydligt tecken på att man faktiskt inte vill ha en relation med personen i fråga, men faktiskt.. JO eller NEJ.

Min egna intuition säger att känner du inte helt är det inget att ha. Ändå är det så lätt att stanna kvar. Varför? För att man har blivit bekväm med varandra, delat ett år med varandra, eller är man bara på något sätt DUM I HUVUDET? Ena dagen - jag sticker. Andra dagen- Jag gillar honom trots allt. Man känner sig som om man hade allvarliga personlighetsklyvningar.

Är det när man hamnar i dessa situationer som man börjar få intresse för andra, försöka inse om gräset verkligen är grönare på andra sidan eller om det bara är en myt?  Innan när man väl är nykär skulle man ju aldrig någonsin SE ÅT EN ANNAN MÄNNISKAS håll..

Tror ni att alla de par som håller samman med varandra gör det för att de har " upptäckt" att de varkligen älskar sina partners eller är det helt enkelt så att de har undvikit tanken på att känslorna har svalnat men är för bekväma och rädda för att vara själva som de stannar kvar? Oavsett, om man nu verkligen ÄLSKAR sin partner så borde man ju inte släppa taget två år senare och SKYLLA på att de har växt i från varandra.

Kanske är det helt enkelt väldigt individuellt ..

En del saker kan vi styra, andra inte. Båda delarna leder till frustration. Väljer vi en sak, väljer vi bort en annan, vilket val är bättre än det andra? Ofta vet man aldrig svaret på den frågan förrens efteråt. JOBBIGT eller hur?

Vilket jobb vill du ha? Vilken partner vill du ha? Hur ska ditt hem se ut? Vilka vänner vill du ha? Vilken människa vill du själv vara och vilken status vill du ha?

Alla val ligger i slutändan hos dig själv. Är inte det egentligen jävligt fantastiskt?

Men lever vi alltid som vi lär? Som sagt alla val ligger hos dig själv men när vi väl gör misstag så lär vi oss leva med dem? Istället för fantastiskt byter vi ut det med " HUR JÄVLA SJUKT ÄR INTE DET?"?

Varför lär vi oss leva med saker och människor vi aldrig tidigare skulle vilja veta av?  Vad är meningen med det? Troligtvis finns det ingen mening, vi är bara så jäkla bekväma med att INTE förändra saker och ting när vi väl har gjort oss bekanta med dem.

Ett bra exempel är min tjejkompis. Den mest självupptagna människan jag någonsin har träffat. Hon bara pratar om sitt liv, allt hon vill uppnå, alla sina problem.. i slutändan orkar hon aldrig lyssna när andra människor vill berätta samma saker för henne som hon själv anförtror sig. Jag som har gott tålamod när det gäller människor accepterade detta tills det kom fram att hon sagt saker till andra om mig som är helt oförlåtliga. FÖRST DÅ VILLE INTE JAG UMGÅS MER MED HENNE. Det tragiska är att jag borde ha kommit på FÖR LÄNGE sedan att hon inte var en typ av människa jag egentligen ville ha i min närhet.

Varför måste saker brista innan vi kommer med sanningarna om hur vi egentligen vill ha det? Varför gör vi inte bara val, RÄTT VAL, gör vi fel val så förändrar vi dem, men inte?

För mig är detta frustration för hur gärna jag än vill lära mig att leva efter denna lära så kan jag inte. Är det för att man är rädd för att se nya chanser och möjligheter, nya människor, nya levnadsvillkor som innebär (kanske mer frustration) ett rikare liv mer baserat på VAD DU SJÄLV VILL?

ÄR människor verkligen så förbannat rädda inför ens egna vilja att man helt enkelt väljer bort den framför bekvämligheter.. SOM VI FÖRÖVRIGT INTE ENS VILL HA?